Sunday, February 28, 2010

whoopwhoop

I have to analyze how the UNDP uses communication for development. I've spent the past three days trying to care enough to get started. But alas.

I also have to start an actual intercultural project for sustainable development. That's gonna be way harder but way more fun. I can't wait to do something practical instead of just sitting here watching my ass get fatter.

Three cool things:
1, I'll have my drivers' permit in about a month.
2, I'm 75% sure I've nailed an awesome job as a freelance writer. I'll know for sure within two weeks.
3, I found the most awesome apartment, and I might even have a shot at getting it.

With my usual luck none of these things are gonna happen anyway, but for the moment I'm pleased just being able to hope. One cool thing I KNOW is gonna happen is my Japan trip. 3½ weeks to go. Starting to build up an "EEK" in the back of my throat.

5 comments:

Curse said...

Pepp och KRAM!

StigmataHandjob said...

Iiih! Jag är skitdepp idag så det var lite komiskt att läsa inlägget från igår. Det är så.. hoppfullt. Får jag lägenheten får du komma och hälsa på. Jag har ballerinakex.

Curse said...

Ippie! Jag gillar ballerinakex.

Curse said...

Ibland hatar jag hoppfullheten lika mycket som hopplösheten. De kan liksom avlösa varandra så tvärt och man vet inte vilket som är det rätta. Typ: Det är fint, nej det är fult, nej det är fint, nej det ÄR skitfult, nej det är jättefint. På av på av på av.

Men jag vill ändå säga pepp till dig. Och mejla mig om du vill. Jag är liksom bara jag, men ändå.

StigmataHandjob said...

Yes. Och den emotionella berg&dalbanan är fruktansvärd att behöva leva i. Jag satt fast i den i tre år, innan jag slapp hoppfullheten och fick nöja mig med kolsvart. Ibland är det en lättnad att trilla ner i avgrunden.

Pepp = appriciated. Och mail är på väg. Fastän du bara är du.